Tillbaka i sadeln

Annons

snuttunge…

vissa dagar alltså…
hon har legat och snuttat tutte hur länge som helst nu… tvivlar på att hon är hungrig egentligen, hon har nog bara stort närhetsbehov idag.
jag klagar inte, liggammar ju bara, så vi ligger i sängen och jag kan surfa samtidigt 😛
bra ursäkt för att slippa städa eller så 😉

inlägg om amning kommer… måste bara ta tag i det :)

 

kgjghj 009

Annons
Kommentera (6)

Kommentera

  1. Isabell

    Svar: Vad roligt, jag var kring 9-10 när jag red April om jag minns det rätt. Verkligen en supersnäll toppen ponny, men nu så är det ett tagsedan. Hennes mamma måste varit väldigt söt :) 

  2. Michaela

    Svar: Jag sitter faktiskt också på Blocket och tittar lite! Så länge vagnen är fräsch och i näst intill nyskick tycker jag inte att det gör något om den är använd när man kan få den för halva priset :)

Se fler...

Förlossningsberättelse

Passar på nu medans lillfisen sover…
Har märkt att folk gillar att läsa andras förlossningsberättelser, skriver mest ner det för att komma ihåg det :)

 

Hade BF 29/5, den dagen kom och gick.
Klockan 03:15 (typ) natten mellan tors 30/5 och fre 31/5 vaknade jag och trodde jag kissat på mig, sprang upp på toaletten och märkte att det var vattnet som hade gått, tur att jag köpt rejäla bindor från Tena… Det är ett tips att skaffa sig ordentliga sådana att ha när vattnet gått, för det kom mycket!
Jag väckte pappan, sen ringde jag förlossningen som tyckte vi skulle komma in, jag hade inga värkar.
Vi tog en taxi in till Sös, de konstaterade att det var vattnet som hade gått, men eftersom jag inte hade några värkar blev vi hemskickade och skulle ringa på lördagen 1/6 kl 10 om inget hänt innan dess.
Så vi åkte hem och sov.
Inget hände, så jag ringde och fick tid för igångsättning kl 13 på lördagen.

Vi blev inskrivna och fick ett rum.
Hade läst en massa hemskheter om folk som blivit igångsatta med Cytotec, så vi diskuterade det endel med barnmorskan, som för övrigt var helt fantastiskt bra, Hanna B.
Vi kom iallafall fram till att de i princip alltid använder Cytotec och att det är ofarligt, så vi gick med på att börja med det.
Man får det i små doser med 2 timmars mellanrum, och ifall det skulle bli obehagligt så kunde vi bara sluta med det.
Jag var vid detta laget öppen ca 2 cm.

kl 14:15 fick jag första dosen Cytotec.
Jag och pappan softade lite, kollade på film på laptopen, käkade och drack kolhydratsrika barer och dryck (det är ett bra tips!)

16:30 fick jag nästa dos Cytotec, kände vid detta laget lite lätt mensmol, men inget jag behövde smärtlindring för

17:30 kände jag av kraftigare mensmol och fick alvedon

Vi började klocka hur ofta molandet kom och hur länge de varade, ca var 12:e minut och under 1 minut.

18:30 3:e dosen cytotec

20:55 samandragningar med ca 7-11 minuters intervall, dock visade inte ctg:n nånting, fick 4:e dosen cytotec

Efter 21 har jag endel sammandragningar men inget syns på ctg:n, vilket är underligt, jag får inget mer cytotec efter detta, är öppen 4 cm.

Efter midnatt får jag värkstimulerande i dropp, värkarna är fortfarande för glesa, strax efter 2 klarar jag dock ej av dem och får lustgas.
Lustgas är en historia för sig… Gör man fel, hjälper det inte mycket, men börjar man andas in i god tid när värken är på väg, så hjälper det riktigt bra, det svåra är att veta när man ska andas in.
Man blir bra snurrig oxå, men det släpper fort.
Strax före kl 3 sätter de en skalp ctg, dvs på bebisens huvud.
Klockan 3 ringer jag på klockan och ber om EDA, dvs epidural, för jag har rejält jobbigt med värkarna. Dock är ctg fortfarande svår att tolka och bebisen sparkar mycket.
Får vänta till 4:16 innan jag får EDA, då det läggs av kirurgen som tar alla i tur och ordning.
Åh herregud vilken lättnad! Jäklar vad det hjälpte! Vilken skillnad! Jag känner mig som en människa igen.
Fortfarande riktigt jobbiga värkar, men gör låååångt ifrån lika ont som innan.
Har en puls på 130 och blodtryck 150/105 som tas om efter 5 min, då 140/95.

Vid 6:20 är jag öppen 8 cm.

Jag minns inte så jättemycket under timmarna emellan, det är mest hemska värkar bara. Tiden märks inte av så mycket.

Öppen 9 cm vid 8:05, jag har starka krystkänslor och det är omöjligt att inte trycka på under värkarna, barnmorskan misstänker här att bebis ligger i vidöppen bjudning, vilket innebär att bebis har ansiktet ”uppåt”.
Jag får en smärtlindrig som kallas ”pudendusblockad”, gör galet ont att få och jag tycker inte att det hjälper nånting.
Får mer lustgas för att försöka andas igenom värkarna utan att krysta, funkar inget vidare.
Får sedan alvedon i dropp för att min temp har gått upp till 37,9.

Vid 10:40 tas laktat, dvs man kollar bebisens mjölksyrenivå för att se om bebis är stressad, den ligger då på 2,10, vilket är bra, ingen stressad bebis.

Vid 11 är jag såååå slut, orkar helt enkelt inte mer. De stänger av värkstimulerande under 1 timme. Jag får fortfarande värkar, men inte lika kraftiga. Jag och pappan sitter och pratar och myser lite under den timmen.
Jag tycker inte det är kul alls när de kommer in och sätter igång värkstimulerande droppen igen… då vet jag att det är dags för helvetet igen…

Öppen 10 cm vid 12:30, värkstimulerande droppet höjs succesivt.

Laktat tas igen vid 13:33, visar på 5,80/5,90 vilket tyder på att bebis är stressad, man beslutar om sugklocka. 3 drag utförs utan att något händer och 13:46 trycker de på knappen.
Att trycka på knappen innebär att det är akut och att det blir kejsarsnitt.

Här blir allt kaos.
Verkligen ALLA kommer springande, jag körs rakt över korridoren och in i operationssalen. De slänger på pappan skyddskläder, och stackarn är mer chockad än vad jag är, jag är mest apatisk vid detta laget. Helt slutkörd.
Det är folk överallt, som pratar och frågar mig saker, jag får en massa mer epidural, jag får dricka nån vätska (har senare förstått att den håller nere magsyran), läggs på en brits med armarna rakt ut, slangar hit och dit, syrgasmask och ett skynke nedanför mitt huvud så att jag inte ska se operationen.
Jag känner verkligen ingenting, jag känner att det rycks och slits i mig, men det är allt, inget gör ont eller så. Helt förlamad nedanför halsen i princip.
Efter ett tag börjar jag skaka och hacka tänder, beror tydligen på brickanylen man får för att stoppa värkarna.
Allt går väldigt fort, 14:02 startas operationen, 14:05 är hon ute, jag är sydd och klar 14:36.
Jag hinner tänka endel under de 3 minutrarna innan hon är ute. Är rädd att hon kanske inte klarar sig, känner att jag vill gråta, men det går inte.
Plötsligt är hon ute, barnmorskan som varit vid min sida hela tiden och berättat vad som händer under tiden, berättar att bebis är ute och mår bra. Jag frågar av nån anledning henne flera ggr om det är en flicka, tror det är för att jag varit lite orolig senaste tiden att hon som gjorde ultraljudet kunde ju ha fel, det kunde ju varit en pojke.
De kommer upp med henne till mitt huvud innan hon förs ut till barnläkaren där pappan får klippa navelsträngen och sen får han hålla henne ett bra tag.
Sedan körs jag upp till uppvaket. Har varit enormt törstig sen innan operationen men fick då inte dricka nånting. På uppvaket får jag ett par små klunkar vatten och sedan en näringsdryck.
Åh vad jag ligger och tänker… Jag är rädd att jag på nåt sätt inte ska kunna ta till mig barnet för att det känns så konstigt och overkligt när jag inte fått henne i min famn direkt och att det tar sån tid innan jag får se henne.
Tiden går, vet inte hur länge, känns som en evighet, sen kommer pappan upp med henne till mig och jag får hålla henne, min fina lilla tjej. Vi sitter där ett tag innan vi åker iväg till BB där vi får ett familjerum.

Efter detta är jag sängliggande ett dygn innan jag kan ta mig upp ur sängen, och det är rent ut sagt ett helvete att gå. Det tar ännu ett dygn innan jag känner att jag kan gå och ta en mycket välbehövlig dusch, kan nog va den bästa duschen någonsin!
Min hårsnodd lossnade nån gång inne på förlossningen och jag bad pappan sätta upp mitt hår, vilket han så klart var sämst på, så mitt hår är en enda stor tova i princip.

Det är jättekonstigt att vara föräldrar de första dygnen på BB, första gången bebis skriker vet vi inte vad vi ska göra och trycker på knappen för att få hjälp, och amningen ska vi inte tala om… det är nog ett kapitel för sig… tar det i nästa inlägg…

Vi tycker hela förlossningen var en fruktansvärd upplevelse, men vi är otroligt tacksamma för all den underbara personalen som hjälpt oss hela vägen och gett oss stöd. Framförallt barnmorskan Hanna, som till och med jobbade över några timmar för mig. Tack!

Första bilden på oss från uppvaket <3

bvbb 019

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

  1. moa

    herregud vilken förlossning! gud vad duktig du är! Vill du föda normalt eller snitt nästa gång? Om det blir någon nästa gång haha! 

Se fler...

<3

ja nu var det ju inte igår direkt som jag skrev här sist…
men i lördags, 2/6 kl 14:05, föddes min älskade lilla Ärtan! ja, alltså, hon ska inte heta Ärtan, men vi har kallat henne för det ända sen vi upptäckte att jag var gravid och vi har inte bestämt oss för nåt namn än…

iaf, förlossningsberättelse är på G!

just nu är livet mest bara sova, mata, byta bajsblöjor och sova lite till… 😉

pea

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

  1. Michaela

    Svar: Hon sover i egen säng :) Första natten när vi kom hem från sjukhuset hade vi henne i vår säng, men insåg att det inte kommer fungera för någon av oss. Så sedan dess har hon sovit i spjälsäng –  med undantag någon natt. Och det har fungerat hur bra som helst. Vart sover er tjej?

Se fler...

woop woop!

checka Darios.se & Starrider.se för kul läsning och schyssta kläder till både hästen och ryttaren :)

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

irriterande…

skrev nog inte det, men i början av augusti var jag på ponny-SM på Årsta-Runsten och kollade, på finalen iallafall.
tog med mig kameran, har aldrig fotat på tävling förut, men det var skitkul! och jag blev nöjd med bilderna!
fick dock in snitsen totalt efter halva kat D ungefär….

iallafall, läser ju en hel del bloggar, bl a olika ponnyryttares bloggar, och vissa var med på SM, så jag skrev i deras gästbok att jag hade foton på dem från SM och att de var välkomna att ta bilderna om de ville.
det otroligt konstiga och rent ut sagt ohyfsade är att inte EN enda har sagt tack!
vissa har helt ignorerat det, vissa har lagt upp bilder på sin blogg och nån på instagram, men INGEN har sagt tack!
är inte det bara helt otroligt fult gjort?
svårt att tacka lixxom?

nedanstående bild har inget med min text här ovan, det är en bild av vinnaren i kat D som verkligen hoppar med hela kroppen, mkt värd vinnare tycker jag :)
Emelie Grönberg – Ubi

för att se alla mina bilder från ponny-SM, gå till http://www.ponnyresultat.se och klicka på Foto i menyn :)

ponny-sm 577

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...
stats